Det finns ingen som är bättre än Andreas Wijk! Om jag känner mig nere eller något så tänker jag alltid på när jag såg han i Göteborg. Känslan var obeskrivlig. Även fast jag satt i en bil och han inte såg mig så blev jag så himla glad!

Tänk, han vet inte ens om att jag existerar. Han vet inte att jag har sett han (om han nu inte läser sina kommentarer). Han vet inte hur glad han kan göra andra människor (eller ja, mig iallafall).

Herregud, jag tror jag är knäpp. Detta låter ju helt sjukt..